När omtanke börjar väga tungt
Anhöriga vill väl. Men välmenande oro kan börja kännas som kontroll: frågor om vad du ätit, vilken assistent som arbetade igår, varför du inte ringt.
Det är inte otacksamt att vilja ha eget utrymme. Det är en del av livet och att vara vuxen.
Att skilja på rollerna
En förälder är förälder, en partner är partner och en personlig assistent är personlig assistent. När rollerna glider in i varandra blir det svårt för båda parter att veta var den ena slutar och den andra börjar.
Att samtala om rollerna – ”när du hjälper mig med detta, känns det som att du är min personliga assistent istället för min mamma” – kan vara obekvämt men oerhört frigörande.
Att informera utan att rapportera
Du bestämmer själv vad du delar med dina anhöriga. Du behöver inte berätta om dina personliga assistenter, dina beslut eller dina dåliga dagar. Korta, lugna svar räcker långt: ”Det löste sig.” ”Jag tar hand om det.” ”Tack för att du frågar.”
När du behöver dem nära
Att sätta gränser betyder inte att stänga ute. Tvärtom – när du själv styr kontakten orkar du oftare med den. Bjud in på dina villkor. Säg till när du behöver stöd, säg ifrån när du behöver vara ifred.